Nu har jag precis noterat att det var i princip 2 månader sedan jag skrev det sista ilägget på denna blogg. Jag sitter på biblioteket i Falun. Solen smeker staden med sina långa varma strålar och önskar oss välkommna till sommaren. Det känns som om jag tagit med ett par björkar till indien och bett staden strejka just idag, så beskrev min partner sin första vistelse i Sverige. " Är alla på strejk här?, den ända gången det är såhär lite folk på gatorna i indien är när det är strejk ". Jag föreställde mig sinariet av att befinna mig i ett land där alla strejkade i 3 månader och fick en association till total lystnad. Sedan uppenbarade det sig en total kollaps i mina tankar. Jag noterade den emorma kön utanför ica som ändå inte skulle öppna om det vore strejk och tystnaden förvandlades till ett hysteriskt myller innan jag lät associationerna mynna ut i det okända. Märklig upplevelse valde jag att döpa min förståelse av min partners uttalande till medan vi vandrade längs trottoarkanten lite utanför centrum. Vi bor i en liten by utanför Falun. Att vatten är vackert det hade jag erfarat tidigare men att vatten gav en känsla av att flyga var första gången. På den lilla sjön har vi rott, badat och jag har försökt balansera på vindsurfingbrädan som utmanade både mina muskler och balansorgan.

Ibland funderar jag på hur hemlängtan känns. Jag har ofta döpt mina känslor till just detta och då har jag varit i Umeå i mina tankar. Hemlängtan är två delar för mig. Första delen beskriver jag som en vågig, bubblande känsla som sitter i mellangärdet och får mina smilband att dra på sig, då tänker jag på mina vänner, min familj och att om jag är där så skulle jag kunna göra vad jag vill, när jag vill. Sen innefattar också hemlängtan en suck, en suddig spänning i underkäken med sammanbitna tänder och ett otydligt obehag i bröstkorgen, det är andra delen och det är när jag observerar att mina ume-tankar och min längtan är just tankar när jag helst av allt vill göra dom till handling.

Sverige hemma igen. Den luften som jag andrats under desa två senaste dagar har varit den luft jag uppskattat mest så länge jag kan minnas. Friskt, svenskt och kallt.

Det var precis som att komma till Sverige pa lotsas, vadret sjonk till narmare 18 grader och vara Indiska vanner kladde upp sig i ljusbla vantar och koftor. Ooty, 38 kurvor upp pa ett jattelikt berg. Vackert. Jo jag tackar jag. 4 vilda elefanter och en aksjunka som strackte sig sa langt att jag frivilligt la mig i fosterstallning pa golvet mitt i den indiska govermantbussen for att stilla mina balansvatskor i inneroronen. A hej, a ha.. jag konstaterade en nervoritet  inom mig som jag lyckades koppla till kulturkrock och min ohyggliga konfliktradsla och blir full i skratt nar jag tanker pa vad sjutton det ar som driver mig att vilja kno ihop mig med en indier med hett temprament som pockar pa mina irritationsnerver. Gang pa gang gar det upp ett och annat ljus i mig att manniskan ar ju inte alls nonchalant, hon visar bara engagemang pa andra satt an vad jag ar van vid. Namen, manniskan ar ju inte alls oansvarig, hon bara gor vad som passar best i forhallande till var hon befinner sig och har star jag och forsoker vara svensk i Indien. Ja, det kan vara ineffektivt ibland, for en sjalv, leder till en massa frustration. Detta har jag lart mig lata ga, jag har en vision, den ar bla. Hon har en annan vision, den ar gul. Vi pratar med varandra och forsoker skapa.Efter manga om och men sa kanske den blir rod, fast man vet aldrig, den ar rod for mig, undra vilken farg den ar for henne...

Och sen akte vi till Kerela. Langst ner i sodra indien. Bad i Indiska osianen. Nancys kusiner petade pa mig och pekade pa en vasterlanning som badade i bikini en bit bort, jag foljde hennes finger som ledde till en kvinna med mycket bar hud och jag vande min blick tillbaka till kusinen, hon skrattade och jag konstaterade efter alla kladbad har i indien att bikini inte ar en anstandig swimsout i denna kultur och det forvanade mig att hon forvantade sig att jag skulle skratta med henne. Jag log och tyckte faktiskt det hela var ratt roande, inte direkt bikinin utan at att jag ibland sitter i sa lustiga situationer, vi hade en liten rolig stund tillsammans roandes at tva helt olika saker.. Kewsewnottrad pa garden och nyplockade mango at vi under ett mangotrad i deras tradgard. Hur harligt som helst, sen drabbades jag av feber efter ett skyfall innan vi tog 18timmarstaget tillbaka till Bangalore.

Ostressen tar mig till spannade platsen i min dagdrommande varld nar jag inser att jag skulle kunna dagdromma hela dagen utan att behova kanna att jag inte fatt vettiga saker gjort. Detta skulle inte handa i sverige, darfor bor jag passa pa nu och stappa ner lite ostress i min resvaska och dela detta med mina vanner i sverige.

Barnen pa barnhemmet fick mig att nastan tappa hakan. Efter att de granskat min hudfrag i nastan 20 minuter borjar en av dem pilla i kompisens har. efter en liten stund fragar de om min hand, jag stracker fram den och far mig tilldelad en liten liten varelse som spretar med sina sma ben. jag later varelsen vandra vidare pa golvet och barnen fortsatter att blocka loss fran varandras har. Efter en stund blir jag forvanad att de inte ar forvanade och de skattar hysteriskt at min lite skrackslagna min da jag far tilldelat en storre varelse som bosatt sig i en av barnens har.

Ahej... sadar ja assa andras vi lite har. Jag gar pa sana har yogaklasser, du vet nar man ska vilka ihop sig sjalv och stanna dar i 5 anetag och sen ska man sla knut pa sina ben och stanna sa i 5 andetag. Han som jag tanar med sager att detta ar det traditionela virket. Jag tanker pa att man i sverige skulle saga att man vore nytankarde och alternativ om man sitter pa en stol med benen i kors utan att rora sig i en timma och har kallas det meditation och detta har funtis i manga manga ar. Jag lamnar yogastallet och observerar att min kropp kanns precis som barillas spagetti, nagot overkokt och sen blir jag en aning acklad nar jag tanker pa att jag fortfarande har ca 65 maltider ris kvar innan vi aker till sverige igen.

Bangalore.

Ja, inte ar et latt att hinna saker man planerar och inte ar det latt att vara organiserad heller men gilla laget kan man ju gora anda. Efter en hel hog med om och men sa far vi komma hem till en kvinna som varit fodd till man. Hon berattade om sitt liv, hur hennes foraldrar listat ut att hon var transsexuell innan hon sjalv visste det, hur hon vid 13 ars alder gick emd i en organisation for transexuella M to F som hjalpte henne att fa tillstand att operera om sig till kvinna. Hon gifte sig i ett *love-marrige* och hennes man oh hon vantar nu pa att fa adoptera ett barn. Forr var det lattare for transexuella M to F nar de kunde valsigna manniskor runt om i affarer och pa gator for att overleva ekonomiskt. I indien anses de vara heliga och kan bringa tur om man later sig valsignas av dem. Nu har staten gjort det svarare for dem och de ar inte langre tillatna att valsigna. Detta skapar problem for dem eftersom det ar myket svart for dem att fa ett vanligt abete. Giftemal ar inga problem och adoption inte heller. Hennes familj ar okej med det, i borjan var det trogt men nu ar det battre. Det ska bli spannade nasta vacka da vi ska intervjuva en transsexuell F to M och fa veta om det skilljer sig vilka problem som stots pa dar.

Kvinnors frihet, en mansklig rattighet eller vastvarldens utopier?

Visa inte axlarna, inte benen, inte brostkorgen med troja over om du inte tacker tygstycket med en sjal dessutom. Kamma haret propert, sta inte sadar, anvand armband, at, sitt, sov, vakna... N kraksade fram avstigningsplatsen for bussen till vart arbete innan jag gav mig av. Det kandes som om jag hade lart mig att cykla pa nytt, ensam i miljonstaden vantandes pa buss nr 80. N ar sjuk idag darfor far jag for en gangs skull kanna mig nagot oberoende av henne. Efter att ha vinkat till en kille fran USA som vistas i Mysore for att lara sig mer om yoga fragade jag busschafforen om han kunde vara snall att saga till mig nar vi narmar oss KEB avstigningsplats, han undrade vart min indiska van tagit vagen och jag berattade att hon var sjuk idag. Ibland kanner jag mig som "alla kanner apan men apan kanner ingen" speciellt nar busschafforer oberverat min exitens. Angaende killen fran amerika konektar vi pa minsta gemensamma namnare, bada ar annorlunda, precis som nar man befinner sig i frankrike och traffar pa en svensk, da blir man helt plotsligt grannar. 

Jag hoppar av bussen vid KEB och paborjar min vandring till barnhemmet.Jag hinner fundera nagra ganger pa hur jag ska beskriva att min partnerkamrat ar sjuk idag nar alla pa bernhemmet pratar ungefar 5 % engelska och jag pratar ungefar 0,02% Canada. Jag illutrerar influensa med hjalp av min kropp nar jag anlant och barnen gor mig medveten om vad sjuk heter pa deras sprak. Mr broloppsfixar-sir  som jag hade hoppats skulle oversatta en intervju at mig anlander aldrig idag, darfor beger jag mig hemmat efter att nagra barn busringt till Sverige pa min mobil. Jag tog promenaden hem som jag memorerat sedan bussturen denna morgon, funderade kring att ens handlingar i denna kultur inte bara paverkar en sjalv utan en hel hog med manniskor. Om jag blir utskalld av familjen har jag tydligen en skylldighet att beratta for min partnerkamrat eftersom hon bar pa ansvaret. Om jag gar till ett cafe i staden en aning for sent kan familjemedlemmarna fa daligt rykte. Jag oberverade varfor N ar sa noga med att jag pratar med henne om ALLT. Om ett rykte sprids ar detta utom kontroll. Jag tankte pa besoket vi hade i byn i samband med vart jobb. En hustru vars man sitter i fangelset for mord, hon berattade att hon skulle kunna ha sitt barn hemma och ta hand om det rent ekonomiskt men att hon ar tvungen att placera barnet pa barnhem pga att samhallet fryser ut henne. Enligt samhallet har hon inte ratt att bo ensam med hennes barn eftersom kvinnor ar inte sjalvstandiga har. Samhallet gor narr av henne om hon vistas utanfor dorren av anledning att HENNES MAN har gjort ett brott. HENNES MAN, en annan manniska som hon inte sjalv valt att dela sitt liv med, bortgift vid 16 ars alder. Jag tankte pa systern situal med att traffa sin nya man igar. Utbildning, kast, religion och horoskop stamde, foraldrrna hade godkant paret och nu hade hon sin talan. Mannen och hans familj anlande och jag placerades i koket. Systern och hennes familj presenterade sig en efter en for framlingen och jag kunde observera kalaset pa hall. Gang pa gang kom syster in till mig i koket med handerna for ansiktet, fnissandes.

- Whats happend, undrade jag.

- He is soooo ugly... sager hon och papekar att han ser sotare ut pa fotografier.

Hon hade ratt att saga nej till kandidaten och nasta gang kommer en annan, en ny och annu en kanske. Jag tanker pa alla dom som upplever det som hon upplevde den kvallen och tvingas saga ja och leva med mannen resten av sitt liv for annars forstor man ryktet for familjen.

...Och tank pa alla kvinnor pa kvinnohuset dar Miranda och Elsa arbetar, de har blivit omhandertagna av samhallet for att de blivit misshandlade av sina man. Omhandertagandet bestar dock till stor del av att forsoka fa kvinnorna att vilja ga tillbaka till sina man. Kanske for att samhallet fungerar sa, kanske for att man inte ar b\nagonting utan sin man i detta land.. Kanske?

 Efter att ha vantat i over 3 tmmar pa en jeep som skulle farda oss 3 km brister Emma (en av deltagarna) ut i gapskratt. Pa denna tid vi vantat kunde vi gatt om 30 minuter den biten. Jag blir genast pa glatt humor och inser vitsen med att skatta hysteriskt nar verkligheten gor en tvarsvang och krackilerar ens forvantlningar. Val framme hos ursprungsbefolkningen mots vi av en grupp indier som bor i sma hus. jag fragar alla barnen om deras namn pa canada och upptacker att jag inte kommer ihag ett anda namn nar rundan ar slut. Sedan visar de oss runt, berattar om hur de odlar ingefara arligen for att salja och overleva, om deras festivaler dar de ber gud om ett gott skordear och om hur staten kastat ut dem ur jungeln eftersom nagra hogt uppsatta ansett att dessa manniskor skadar naturen trotts att de levt i ett med naturen de senaste 200 aren. De later oss ogenerat bli mdvetna om att vi behover en guide for att ga pa toaletten som inte bestar av nagon toalett alls utan ett helt vanligt buskage. vid detta laget ar jag van att varken anvanda toapapper eller toalettsitts sa skogen blir inte sa stor utmaning. Sedare pa kvallen firade vi holi med ursprungsbefolkningen, det ar en tradition dar man malar varanda med farg, pulverfarg och vatten sa vi sag ut som 'hej kom och hjalp oss' efterat. Detta firas till minne av en stor lang elak karl som man lyckats doda och besegra i historen. Efter avslutat fargbad med liknelsen att jag sag ut som filmen avatar kommer jag till insikt om att fargen inte gar att tvatta bort. Jag soker mig till en grupp manniskor som jag vet testat tvatta av sig fargen innan mig och forsoker fa min teori verifierad.

- Fargen gar inte bort.. sager jag.

- ta det lugnt lugnar Arun helt snsat och jag hinner fa en lattnadens kansla innan jag hysteriskt brister ut i gapskratt nar mina forvantningar blir chockade av hans forsatta mening.

... its just going to take 2 days for the color to go away..  han fortsatter med samma sansade tonfall och kollar pa mig ochdar jag tolkar han ansiktsuttryck som att forsoka forsta varfor jag helt plotsligt tyckte att detdar var sa kopiost roligt.

eftermiddagen fortsatter med en 3 km promenad i skogen till en sjo dar vi egentligen skulle forsoka tvatta av oss fargen men istallet njot av en helt underbar natur och hoppats men anda inte hoppats att vi skulle fa se elefanen radsla for att stota pa elefanter. Pa kvallen satt vi runt lageralden hos ursprungsfolket, de berattade deras historia om hur de blivit utkastade ur ett naturreservat som regeringen ville skydda fran alla manniskor trotts att de bott dar i samhorighet med djuren de senasre 200 aren. De talade om for oss om hur de gor for att ovrleva, historik och religion samtidigt som morkret lade sig over byn. Maten at vi pa palmlov med handerna. Natten tillbringade vi i en liten hydda i en liten sang ihopknodda med 4 andra pa en liten yta av ca 30 cm vilket i och forsej var ganska bra eftersom temraturen inte tillat att varma upp sig sjalv. En ratta forsokte prata med mig under nattens gang men den ville som inte riktigt visa sig for mig och kul kan man ocksa ha at sina kompisars diskussioner med varandra i somnen.

Pa morgonen vaknar vi av at det har kommit en elefant for nara byn, svenskarna gar omkring i pjamas med en tandborste i munnen i hopp om att fa se elenfantrna medan indierna har sina strategier for att forsoka mota bort djuren. Efter manga om och men far jag tillslut vila mina ogon mot en elefant nagra hundra meter bort en stund och jag kunde riktigt kanna att det stod textat "TURIST" i min panna.